Unghunden törstar efter frihet. Frihet att upptäcka världen. Frihet att utforska sin inre superkraft. Den vill känna vinden i pälsen när den flyger i fyrsprång över fälten, den vill känna musklerna jobba och adrenalinet pumpa när den tar sig fram i terrängen. Den vill undersöka alla dofter i mossan och följa det där spåret in i det okända. Ut i äventyret.
Utforskandet handlar om en strävan efter autonomi. Att få vara sin egen, att få upptäcka sitt eget känsloliv, sina preferenser, sina önskningar och mål; helt enkelt att lära känna sig själv. När vi begränsar, förmanar, dämpar och korrigerar denna strävan efter autonomi skapar vi frustration och en instinktiv motvilja.
Unghundstiden kan vara extremt påfrestande. Men jag tror också att vi många gånger försvårar för oss själva genom att fokusera på att unghunden måste lära sig hur man beter sig, följa regler, inte visa känslor och så vidare. Det gäller att inte förväxla vårt eget behov av kontroll med unghundens behov av att "lära sig". Om vi istället bejakar hundens utforskande och hjälper den i sin strävan efter frihet och autonomi kan vi minska graden av frustration i hundens liv och samtidigt stärka hundens självkänsla och relationen till oss. Vår roll är att vara trygga och pålitliga, och att fokusera på unghundens behov och känslor istället för beteenden.
Vår roll är viktig. Unghunden behöver såklart ramar att förhålla sig till. Den behöver lära sig goda vanor och rutiner. Den behöver lära sig om sina egna känslor och träna impulskontroll. Allting har sin tid och sin plats. Att träna på dådkraft i skogen och att få utlopp för sin fysiska styrka och hela sitt känsloregister under trygga förhållanden, för att sedan klara av den där promenaden i parken. Att erbjuda unghunden goda relationer med ett par hundkompisar som kan vara bra förebilder, och sedan undvika hundrastgårdar och möten med främmande hundar. Att se till att unghunden får kampa, slita och dra regelbundet istället för att bara korrigera den när den vill bita i oss. Att visa unghunden att alla känslor är okej; det är okej att vara frustrerad, arg, rädd, osäker. Och det är okej att uttrycka sina känslor.
Vi måste också ha förståelse för att stresshinken fylls på av alla intryck och känslor, och att vi behöver gå undan och tömma den regelbundet för att det inte ska svämma över. Nyckeln till harmoni är frihet, utlopp och tillfredsställda behov.
P.S ska förtydliga att när jag pratar om frihet handlar det inte egentligen om att få springa lös (för det krävs en följsamhet och en fungerande inkallning, vilket sällan är fallet med unghundar. Tvärtom kan de lätt dra iväg på egna äventyr för att upptäcka världen eller jaga någonting. Därför bör vi ha unghunden i långlina under tiden vi tränar följsamhet och inkallning. ) Den frihet jag pratar om handlar mer om att inte bli för begränsad i sitt beteende utan få ta egna initiativ, få välja väg på promenaden, på nosa färdigt, få leva ut sina känslor, få uttrycka sig, få mer utrymme och inte vara instängd i en vardag av krav och regler. Och få utlopp för all sin kraft och kapacitet! Jag tänker att vi kan försöka ge unghunden så mycket frihet det går utan att vi äventyrar hundens eller någon annans säkerhet. (Hunden på bilden har långlina, även om det inte syns så bra 😉)
