Varför beter sig hundar som de gör? Vad är det som ligger bakom deras beteenden? Det är där jag tycker att vi ska fördjupa våra kunskaper, inte hur vi på bästa sätt "uppfostrar" våra hundar. Vi behöver inte bara art- och raskunskaper, vi behöver också förstå oss på individen på ett psykologiskt plan. Det är ett stort ämne, men oerhört intressant.
Det här är mina tankar kring ämnet.
Känslor styr våra beteenden. Det handlar i grunden om överlevnad (om man nu utgår ifrån det evolutionära perspektivet). Vi förstärks av mat och socialt accepterande och gillande för att det handlar om överlevnad. Vi blir rädda för hot om att bli avvisade för att det är förenat med fara.
Om vi går ännu djupare så styrs vi av känslor och minnen, och dessa baseras på om någonting har upplevts som ett hot, någonting som kräver att stressystemet drar igång, eller om det är förenat med positiva känslor. Våra minnen styr våra känslor, men våra känslor styr också våra minnen (dessa förändras hela tiden). Känslorna och minnena styr oss så att vi beter oss på ett sätt som ökar våra chanser att överleva. Det handlar om kamp och flykt från det som kan vara farligt, att tillhöra sin grupp så att man inte blir utstött, att reproducera sig och sprida sina gener vidare. Vad som påverkar en hunds beteenden kan vara allt från tidiga erfarenheter i tikens mage och första tiden i valplådan, genetik och epigenetik, inlärning, vanor, erfarenheter senare i livet, kost, hälsa, omgivning, stressnivå, hormoner, förväntningar osv.
För att bete sig "bra" måste man må bra och känna sig trygg. Ingen hund vill egentligen slåss, visa aggression eller bete sig på ett sätt där man riskerar att bli skadad eller avvisad. Den gör det på grund av att den svarar på ett upplevt hot, och den upplevelsen i sig kan bottna i en eller flera av de faktorer jag nämnde ovan. HUR en individ svarar på ett hot är också extremt individuellt där saker som genetik såklart spelar in, men även allt det som jag listade ovan. Hur känsligt är stressystemet? Vad har hunden fått lära sig för strategier att hantera hot och stress? Hur brukar den göra och vad har konsekvenserna varit? Hur mår hunden fysiskt och psykiskt? Vad har hunden för tidigare erfarenheter och hur ser hundens förväntningar ut på vad som ska hända? Är hunden ung och oerfaren eller har den varit med om liknande saker tidigare och lärt sig bra eller mindre bra strategier för att hantera situationen?
Vi glömmer bort den sociala inlärningen. Det är väldigt lätt hänt att man fokuserar så mycket på hur man vill att hunden ska bete sig att man glömmer bort sin egen roll i det hela. Hur lätt är det att bli lugn om någon skriker åt mig att vara lugn? Det är lätt att tycka att hunden borde gå ner i varv när jag själv är stressad. Känslor smittar! Om jag är arg eller stressad är det mycket troligt att jag triggar min omgivning till ilska eller stress. Det som inom skolvärlden kallas lågaffektivt bemötande handlar om detta. Och det är enligt mig grundbulten i all "uppfostran"; (eller vägledning som jag hellre säger då jag inte gillar ordet uppfostran) att man som omsorgsperson är den som visar hur man kan hantera olika situationer i livet, att man är en bra förebild. Ni har väl hört uttrycket "barn gör inte som du säger, de gör som du gör"? Och så är det verkligen, den sociala inlärningen är stark och det är många av våra beteenden som grundläggs mycket tidigt i livet.
Så vart vill jag komma? Jo... jag tycker att vi lätt hamnar i ett tankesätt där "dålig uppfostran" är orsaken till alla problembeteenden, oavsett om det handlar om barn eller om hundar (min syster är lärare och sorgligt nog verkar denna uppfattning relativt vanlig även bland lärare). Jag tänker att orsaken snarare handlar om brist på kunskap och förståelse för hur komplext vårt system är och hur mycket det är som kan påverka en individs beteenden och känsloliv. Det är liksom inte bara att "visa vad som är tillåtet och inte" och så är problemet löst. En tonåring kan du visserligen "tala tillrätta" på ett helt annat sätt än du kan göra med en hund, men oavsett vad så tror jag inte på att "tala tillrätta" och att "visa vad som är fel" är lösningen på några problem. Det handlar mer om att jag själv känner att jag tar tag i saker och att jag själv får utlopp för min frustration och brist på kontroll.
Vad det handlar om är att försöka förstå vad som händer på insidan. Att se, att lyssna och att respektera. Att skaffa sig kunskap och insikt. Det handlar om att identifiera en individs behov, både här och nu och på längre sikt. Att se det som ett stort pussel och att både i teori och praktik arbeta holistiskt.