Varför har vi så svårt att hantera våra hundars känslor? Varifrån kommer det här idealet med en hund som är lugn, tyst och lydig? Hänger det ihop med att vi människor är ganska rädda för våra egna känslor? Att vi har samma syn på barn; de snälla barnen är de som sitter tyst i skolbänken och inte gör så mycket väsen ifrån sig?
Men egentligen är det ju inte konstigt. Känslor smittar. De så kallade spegelneuronerna gör det möjligt för oss att sätta oss in i en annan individs situation, att kunna dela känslor och känna empati. Det man kallar affektsmitta handlar om att man känner den andres känsla och gör den till sin egen. Är någon arg känner vi också lätt ilska. Därför är det inte så konstigt att vi påverkas starkt av våra hundars känslor.
Men att känna en känsla är inte samma sak som att agera på den. Vi kan känna en sak, men välja att ta ett steg åt sidan, nästan som om vi betraktade känslan utifrån. Förstå mig rätt, det är INTE lätt, och det kan krävas mycket träning, men ju mer man tränar desto lättare blir det, som med all inlärning.
Viktigt att komma ihåg är att affektsmitta och empati inte är samma sak. Även om affektsmittan underlättar för oss att känna empati, så handlar empati om att kunna sätta sig in i hur en annan individ känner och har för behov och att man kan skilja på den andra individens upplevelser och sina egna.
Känsloreglering handlar mycket om att förstå att känslor inte är farliga, utan tvärtom är de våra viktigaste vägvisare i livet. På samma sätt kan vi använda hundens känslor som en guide i rollen som hundägare. Genom att betrakta och försöka förstå vilka känslor som ligger bakom hundens beteende kan vi bli bättre på att hjälpa våra hundar att hantera sina egna känslor, för precis som för oss människor så handlar det om erfarenhet och träning. Genom att visa hunden att alla känslor är tillåtna, även de negativa, hjälper vi hunden att förstå att känslor inte är farliga.
Men hur ska vi kunna visa för hunden att känslor inte är farliga när vi själva är rädda för starka känslor? Vi måste börja med vår egen känslohantering. Först när vi kan hantera våra egna känslor kan vi hjälpa hunden fullt ut med sina.
