En av de viktigaste förutsättningarna för att utvecklas till en trygg individ är att känna att man får vara den man är och att man är uppskattad och viktig.
Att passa in i vårt moderna samhälle är inte lätt. Det kan jag själv skriva under på. Som introvert, eftertänksam och högkänslig har jag otaliga gånger undrat var någonstans det finns en plats för mig i denna extroverta, hårda och pulserande värld, där man måste skrika för att bli hörd och ha vassa armbågar för att ta sig fram.
Men med åren har jag förvärvat en syn på mig själv där jag står för den jag är. Jag värderar inte längre mina egenskaper negativt, tvärtom ser jag många fördelar med dem och jag kämpar inte hela tiden med att försöka vara någon som jag inte är. Det är nog detta som gör att jag brinner så starkt för de här hundarna som inte "passar in i mallen". Att få vara den man är är oerhört viktigt. Men det betyder ju inte att man inte kan lära sig nya saker och att man kan utvecklas. Jag själv har en omättlig hunger efter att lära mig nya saker och att utvecklas som människa, som förälder, som hundägare och som hundtränare. Jag skulle nog kunna dra det så långt att jag tycker att det är hela meningen med livet.
Därför brinner jag för de där odrägliga valparna och de provocerande unghundarna, men också för de där blyga och tillbakadragna individerna som inte vågar ta plats. De som inte beter sig som "man borde". De som skäller och tar plats, de som drar sig undan och inte vill stå i centrum. Man kan alltid träna på sina svårigheter, lära sig nya färdigheter och utvecklas, men det är inte samma sak som att man ska bli någon annan. Man måste få vara den man är och bli älskad för det.