Om gråskalor, känslor och kunskap

Uppdaterat: 19 jan.

Det slår mig gång på gång att vi människor lätt hamnar i ett svartvitt tänkande, där det är antingen eller, men att världen inte är svart eller vit. Det är sällan antingen eller, utan oftast hamnar vi någonstans mittemellan, eller på en glidande skala.


När jag pluggade på universitetet blev jag varse , och detta var en successivt ökande insikt, att ju mer jag lärde mig, desto mindre insåg jag att jag kunde. Därför att det finns så oändligt mycket att lära sig, och framför allt därför att världen är komplex; det är sällan svart eller vitt utan vi måste lära oss att orientera oss bland en massa gråskalor, en massa "det beror på" och "å ena sidan och å andra sidan". Man måste också ha en ganska bred kunskap för att kunna se samband, vrida och vända på saker och ting och se saker från olika perspektiv. Och det är inte lätt. Människan är till naturen subjektiv vilket inte är ett dugg konstigt; allting har ju handlat om överlevnad. Omvärlden tolkas med syfte att öka chansen för överlevnad, inte för att ta så olika perspektiv som möjligt. Och vi drivs av våra känslor, de finns till för att guida oss i vår omvärld och få oss att välja rätt beteenden för situationen.


Så varför skriver jag om detta? Jo, för att det som sagt slår mig ofta hur vi hamnar i dessa "fällor" av svartvitt tänkande, och att vi så lätt driver iväg i vårt hav av känslor. Jag har själv gjort det så otroligt många gånger. Och det är absolut inget fel att känna saker, tvärtom, det är det viktigaste behovet vi har anser jag; att få känna det vi känner. Men vi kan lära oss att vara i känslan istället för att agera på den.


Min syster är lärare, och tydligen så har det varit lite debatt om det här med lågaffektivt bemötande. Varför? Jo därför att de som kritiserar detta förhållningssätt verkar tro att det handlar om att i princip stå och titta på när barn slår varandra. Och ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, för det är ett så otroligt välbekant och nött argument även inom hundvärlden. Att vi som arbetar utan aversiva metoder varken har regler eller rutiner utan hundarna gör precis vad de vill och vi står handfallna och tittar på.


Men det är ju inte alls det här som är grejen med lågaffektivt bemötande. Det handlar om ett förhållningssätt där utgångspunkten är att man ska gå in i olika situationer med en låg affektnivå, det betyder inte att man ska vara passiv. Känslor smittar, det har alla upplevt. Är någon arg är det lätt att själv bli det. Att gå in i en konfliktsituation med aggression blir aldrig bra, och ändå är det det som känns naturligast för oss. Att gå in med en låg affektnivå innebär att man inte låter sina egna känslor styra beteendet. Detta gör att man kan tänka klarare och att man inte triggar upp stämningen ytterligare. Aggression är ett avståndsskapande beteende, men det är ju oftast inte avstånd vi vill skapa, utan samförstånd. Att ha ett lågaffektivt bemötande innebär inte att man inte samtidigt måste ha väl fungerande rutiner och att man ska arbeta förebyggande.


Det är så lätt att ställa ytterligheter mot varandra. Men ytterligheterna speglar sällan verkligheten. Det är så lätt att vi får förutfattade meningar om "den andra sidan" och skapar oss en massa åsikter utan att vi egentligen har försökt förstå, på riktigt. Vi tar lätt ord som aldrig eller alltid i våra munnar, när egentligen alla situationer är unika och behöver betraktas därefter.


Ju mer jag lär mig om mig själv, och om omvärlden, desto mer lär jag mig att ta ett steg tillbaka när jag hör ett påstående. Att fundera djupare, se det från olika håll, och framför allt; att inte låta mina känslor styra över mina åsikter eller mitt förhållningssätt. Jag vill ha åsikter som baseras på kunskap och erfarenhet, inte på känslor. Det är faktiskt skitsvårt ibland. Men när jag översvämmas av känslor, som man ju gör ibland, brukar jag försöka vara i känslan samtidigt som jag intellektuellt erkänner för mig själv att "just nu känner jag detta, men det har ingenting med verkligheten eller sanningen att göra". Det börjar alltid med en medvetenhet om att jag är styrd av känslorna och inte av rationellt tänkande.


Lite lätta tankar så här en tisdagskväll...



46 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla