Jag känner mig bekymrad. Jag har alltid varit en person med hög empati, "känslig" om du så vill. Jag har lätt att känna med andra och reagerar med obehag när det sociala klimatet blir hårt. Och det har det blivit i den digitala världen.
Studier har visat att vår förmåga till empati har minskat sedan 80-talet, och det som har minskat alla mest är förmågan att känna medlidande med andra samt att ta en annan människas perspektiv. I takt med teknikens frammarsch har den digitala världen ersatt allt mer av våra fysiska möten med andra människor. Detta leder till att vi kan distansera oss mer till den vi pratar med, vi kan undvika jobbig ögonkontakt och den direkta reaktionen från en annan individ. Vår empati minskar.
Att vi blir allt mer uppslukade av våra mobiler och våra konton på sociala medier gör också att vi har mindre tid till eftertanke och reflektion då detta måste komma inifrån, när vi är "ensamma med oss själva". Jag tycker att denna utveckling är extremt sorglig och oroväckande. Vad har vi kvar om vi förlorar vår moraliska kompass?
I takt med att jag har blivit äldre har jag börjat värdesätta min "känslighet". Det är inte någonting dåligt utan någonting jag faktiskt är stolt över, en styrka. Empatin är det viktigaste vi har som människor. Det är inte "every man for himself", det handlar om samarbete, om att stötta varandra. Det handlar inte om att "alla blir så kränkta nuförtiden" utan om att empatin har minskat, avståndet till andra människors känsloliv har blivit större, och vi "känsliga" reagerar på det.
Så använd gärna sociala medier för att sprida kunskap och glädje, få gärna ut ditt budskap, men det behöver inte ske på bekostnad av medkänslan för andra.
/Johanna
