Jag får ofta frågor om HUR man löser en specifik situation, HUR man ska göra eller agera i en viss situation.
Men oftast är det att börja i fel ände tycker jag.
Visst har det betydelse vad vi gör, men HUR vi gör saker och ting är oftast viktigare, och det är där vi behöver börja, genom att fundera över vad jag gör i dagsläget, och framför allt HUR jag gör det.
Ett bra exempel är det här med gränssättning. Ibland behöver vi ju verkligen sätta stopp för det hunden håller på med, men HUR vi gör det kommer att påverka hundens beteende, och inte minst hundens känsloliv och vår relation med hunden.
Vi kan ju sätta gränser på ett hotfullt sätt vilket kommer att aktivera hundens stressystem, leda till rädsla/osäkerhet, låg självkänsla samt sämre tillit till oss som hundägare.
Vi kan sätta gränser på ett stressat sätt som avslöjar att VI har svårt att hantera situationen och våra egna känslor, vilket lätt skapar stress och osäkerhet hos hunden.
Vi kan sätta gränser på ett sätt som hunden mest upplever som tjatigt, tråkigt eller frustrerande.
Vi kan också sätta gränser på ett sätt som förmedlar att vi är trygga i oss själva och våra känslor samt i situationen (att vi har koll på läget), och att vi också uttrycker empati för hunden.
Först när vi förstår vad det är vi förmedlar kan vi också medvetet träna på att förmedla det vi VILL förmedla.
Comments