Ge hunden tillbaka kontrollen

Uppdaterat: 19 jan.




Jag tror att vi alla någon gång har reflekterat över hur stor del av hundens vardag vi styr. Att vi bestämmer när hunden ska sova, äta, gå ut på promenad, vara aktiv, vara passiv, ja till och med när hunden ska kissa och bajsa, det är ju egentligen ingen nyhet för någon, det är så vi har hund i dagens samhälle. Men om man låter empatin styra mer, om man verkligen reflekterar på djupet över detta, så kan det plötsligt kännas närmast skrämmande. I alla fall upplever jag det så ganska ofta. Jag kan skrämmas över den makt vi har över våra hundar, och rädslan bottnar nog i en oro för att jag själv utnyttjar en levande varelse för mina egna ändamål.


I kampen mot mina egna känslor kring hur vi begränsar våra hundars vardag har jag grubblat otaliga gånger över hur jag ger tillbaka, åtminstone en liten del av kontrollen, till hunden. Vad kan hunden få bestämma över i sitt liv? Att vara lyhörd är ett sätt att ge tillbaka kontrollen. Vad säger hunden till mig? Vad vill den i just den här situationen och hur kan jag tillmötesgå den?


Det är så lätt att vi tystar, dämpar, begränsar och ignorerar hundars känslouttryck eller försök till kommunikation. Det är som att det sitter i vår ryggmärg att en skällande hund ska tystas, en livlig hund ska dämpas, dåliga beteenden ska vi rätta till. Men vad är ett dåligt beteende? För vem är det dåligt? Vad betyder att göra fel? Ofta är det helt naturliga och förståeliga beteenden hos hunden som vi tycker är dåliga och icke önskvärda.


Jag menar inte att det behöver vara fel att träna sin hund att bete sig på ett visst sätt. Vi lever ju alla i ett samhälle där vi behöver ta hänsyn till varandra, och vi kan behöva hjälpa hunden att hantera olika situationer. Men jag tycker att det är viktigt att man funderar över för vems skull man försöker ändra på hundens beteende. Är det enbart för min egen skull eller vinner också hunden på det? Om hunden till exempel skäller för att den upplever en jobbig situation, ja då är det ju inte skällandet som är problemet, utan hundens upplevelser. Och hundens känslor av obehag eller stress minskar ju inte för att jag säger åt den att vara tyst. Risken är att det blir tvärtom. Hunden behöver då inte bara hantera den jobbiga situationen själv, den behöver också uppleva känslan av att inte bli lyssnad på eller förstådd. Kanske till och med behöver den utstå bestraffning i form av missnöje eller vrede från matte eller husse. Hunden förlorar kontrollen över situationen.


Med empati kommer man långt. Vad tror jag att hunden känner nu? Hur upplever den situationen? Man behöver inte själv vara hund för att känna empati för sin fyrbenta vän. Hunden har levt med människan i tiotusentals år, och är avlad för att förstå och bli förstådd. Vi är olika arter, men det betyder inte att vi inte kan se och känna när hunden är rädd, stressad, orolig eller arg. Och vi vet ju faktiskt inte vad andra människor tänker och känner heller, även om vi är samma art. Det är en gissningslek och vi låter empatin guida oss. För den som är öppen till sinnet finns det mycket att hämta.


Känsla av kontroll är otroligt viktigt för en individ. När vi förlorar kontrollen blir vi stressade. Att inte kunna påverka sin egen situation är en stor kontrollförlust och skapar stark stress och leder till att man kämpar ännu mer eller ger upp. När hundar ger upp för att de upplever att de inte kan påverka sin situation kallar vi det inlärd hjälplöshet.


Så hur ger vi tillbaka lite av kontrollen till hunden? Här behöver vi kanske tänka om lite med tanke på hur vi är skolade. Vi kanske ska lägga undan tankar på att vi ska ignorera när hunden låter för att istället berömma när den är tyst, och att hålla fast en hund som stretar emot för att sedan släppa när den är lugn? Vi tänker att vi förstärker ett önskvärt beteende (vilket vi gör, genom negativ förstärkning) men det handlar ju ändå om att hunden ska ge upp för vår vilja. För att kunna plocka bort ett obehag behöver det ju initialt finnas ett obehag. Så behöver vi inte jobba. Istället kan vi förstå och respektera vad hunden säger och känner, och sedan skapa förutsättningar för att hunden ska förstå och vara med på det vi vill. Och det handlar inte heller bara om vad vi vill. Vad vill hunden? Kan den få välja promenadväg ibland? Kan den få ha ett långt koppel och en sele så att den kan röra sig mer fritt på promenaden (där det är möjligt)? Kan den få stå och nosa på en spännande fläck så länge den behöver? Kan den få uttrycka känslor verbalt och med kroppen? Kan den få säga ifrån när den inte vill någonting och bli hörd och respekterad?


Hur kan du ge tillbaka lite av kontrollen till din hund idag?

70 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla